picture: xkcd.com

Dina läppar söker mina och dina ögon släpper mig inte med blicken och då orden inte räcker fram, intet längre betyder – älskar vi. Du biter mig och kysser mig och håller i mig så hårt att jag ska slippa tänka på något annat. Mina händer är vilda och jag ser på dem som vore de någon annans. Vi älskar varandra till vansinne. Täcket över våra huvuden ska skydda oss mot världen, det tror vi. Våra kyssar ska kväva den sorg vi bär på, det tror vi. Vi tror det. Medan mörkret äter våra kroppar så tror jag det. Jag trodde det. Jag trodde det uppriktigt. Med dig, med dig vet jag inte längre..

Barbara Voors – Älskade du (1990)

It’s been almost 4 years since I last quoted Barbara Voors. I found my old blog which brought me back to moments I had forgotten to love, and lovestories I had chosen to forget the essense of.

There they are, all hidden where nobody can find them, embedded in naked text and poems, cheesy little metaphors and codes that only I know how to decipher completely. I miss the nudity of my writing, the absurd level of self-disclosure that I used to entertain myself with. The part of having an audience makes it all different, much more interesting and more beautiful than just writing a personal diary, it forced me to somehow write in code. Even if it in the end was naked and open enough to be banned from my current public life..

Now I’m here, posting clean little updates, photos and music, and sometimes some heavily coded little line for myself. No nakedness, no vulnerability, no cheesy pretentiousness. It’s still me, but in a more clean version, a covered one. I miss the nakedness but it most probably wont be back for a while. The general audience has no mercy so I am keeping my metaphors and nudity to myself.

Good night